Flytande klass

Jag var på ett seminarie på Q-festivalen i Göteborg härförleden. Det talades om klass och queer. Det talades nästan uteslutande om arbetarklass och medelklass. Det blev som att dessa klasskategorier gjordes till kontraster då de nämndes i olika meningar och av olika personer. Jag satt under seminariets gång mest och funderade på var underklass och överklass befann sig i samtalet. Var utgångspunkten arbetarklass och medelklass för att de talande i salen definierade sig som någotdera. Troligt. Men hur definieras ens klass och vad menas? Vilka kriterier ska en utgå ifrån? Finns underklass och vilka är det? Är arbetarklassen folk som arbetar på lager eller inom vården? Semantiskt antyder ju stammen i ordet arbetarklass en aktivitet som definieras som ett arbete. Är underklassen då folk som inte har arbete, som är arbetslösa eller sjukskrivna, biståndssökande eller hemlösa? Klass förändras över tid. Jag tycker inte det känns som om begreppet "arbetarklass" har samma betydelse nu som på t.ex. 80-talet. Nu känns det lite fint att komma från arbetarklassen, åtminstone i mina kretsar.

Jag tycker bäst om att definiera klass med utgångspunkt i Pierre Bourdieus kapitaltänkande. Även om kapitaltänket är komplext och lite förvirrande om en strävar efter en fast klassidentitet att fästa och flagga med i 1-majtåget eller på operan eller vart en nu befinner sig. Men jag är inte ute efter något fast. Det går bra med flyktiga känslor av tillhörighet lite då och då. Enligt Bourdieus skulle jag ha en massa kulturellt kapital. Efter 6 år på universitetet har det fastnat rätt mycket, vilket skulle höja mig en hel del på klassaxeln. Ekonomiskt skulle jag däremot singla ner till underklass på kapitalmätaren. Det spelar dock in här att min nuvarande levnadsstandard är självvald. Jag hamnar alltså i någon slags självvald underklass då jag självmant har lämnat storstaden och flyttat ut på landet. Jag jobbar nästan inte alls utan gör istället massa roliga saker den tid som jag kunde stå på lagret i Göteborg och få en högre placering på klasstegen. Privilegiet att kunna välja en position i underklassen placerar mig över denna, även om jag rent ekonomiskt befinner mig i källaren under underklassen, men glädjen jag känner över denna plats placerar mig över. Vilket virrvarr. Vilka kriterier ska räknas in när en ska försöka sig på att analysera fram sin klasstillhörighet? Alla dessa tankar och känslor flyttar mig hit och dit på klassaxeln och allt blir flytande. Så hur gör folk? Vet folk, eller låtsas de veta vart de tillhör? Ska en räkna klass efter hur en växt upp, hur föräldrar definierar sig. Då skulle det kännas ännu märkligare eftersom betydelsen av klassbegreppen förskjuts och förändrar innebörd. Jag skulle nog säga arbetarklass då, men kanske för att arbetarklass verkar lite inne. Det låter fint. Även om jag inte minns det så.

Klasstillhörighet är nog något en blir tillskriven. Det ska en inte ge sig in i begreppen och reda ut, vad en tillhör. Klass är för komplext och svårt att hitta till rätta i en fast identitet. Klass blir snarare en rörelse än något en är. Det är bara som mycket annat ett jävla sätt att skilja ut folk från folk. Fästa folk i fack. Vi gör klasser snarare än att de är. På seminariet gjordes arbetarklass och medelklass till det normala, även om arbetarklass verkade vara lite av ett ideal.