Den europeiska deklarationen för jämställdhet CEMR

Den europeiska deklarationen för jämställdhet mellan kvinnor och män på lokal nivå riktar sig till Europas kommuner och regioner. Dessa erbjuds att underteckna deklarationen, att offentligt ta ställning för principen att jämställdhet ska råda mellan kvinnor och män och att inom sina verksamhetsområden genomföra sina åtaganden enligt deklarationen.
Som hjälpmedel i genomförandet av dessa åtaganden förbinder sig varje undertecknare att upprätta en handlingsplan för jämställdhet där prioriteringar, åtgärder och de resurser som ska tilldelas respektive ändamål anges. Vidare förbinder sig varje undertecknare att samarbeta med alla institutioner och organisationer inom sin kommun eller region för att främja att reell jämställdhet skapas i praktiken. (Den europeiska deklarationen för jämställdhet, sid. 3)

Dessa två stycken inleder CEMR - deklarationen och redogör för den definition av jämställdhet som projektet utgår ifrån: ”Jämställdhet mellan kvinnor och män.” Detta understryks ytterligare med utgångspunkt i ”principen att jämställdhet ska råda mellan kvinnor och män.” I nästa stycke redogörs för syftet med deklarationen: Att varje undertecknare förbinder sig att upprätta en handlingsplan för jämställdhet. I samband med begreppet jämställdhet talas det nästan uteslutande om kategorierna ”kvinna” och ”man”. Ett undantag görs i Princip 2: ”För att jämställdhet ska garanteras måste flerfaldig diskriminering och andra missgynnanden bekämpas” (sid. 7). Här görs en uppräkning av de antagna diskrimineringsgrunderna:

I jämställdhetsarbetet ska utöver könsdiskriminering även följande beaktas: diskriminering som har sin grund i ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller trosuppfattning, politisk eller annan uppfattning, tillhörighet till nationell minoritet, egendom, börd, funktionshinder, ålder, sexuell läggning eller socioekonomisk tillhörighet. (sid.7)

Trots att alla dessa uppräknade anledningar till diskriminering ger texten en intersektionell dimension och visar att jämställdhet inte är ett begrepp förbehållet kategorierna ”kvinna” och ”man” utan att det är ett nät av positioner och kategorier som samverkar. Att skriften fortsättningsvis utesluter andra möjliga identiteter än just ”kvinna” och ”man” gör synligt att detta ses som en grundläggande skillnad mellan människor. Denna definition av jämställdhet fokuserar på kategorin kön i en binär ordning bestående av ”kvinna” och ”man.” Denna definition förutsätter att alla definierar sig själva som antingen ”kvinna” eller ”man” och utelämnar maktrelationer inom kategorierna. Det finns t.ex. ojämställdheter mellan ”kvinnor.” Det görs tydligt att det finns en specifik uppfattning av kön som något som är fast och kan kategoriseras. Denna brutala uppdelning mellan ”kvinna” och ”man” då dessa sätts på en varsin sida om begreppet jämställdhet främjar gränsdragningen mellan dessa kategorier.
Själv förespråkar jag en definition av begreppet jämställdhet där ”individer” snarare än kategorierna ”kvinna” och ”man” nämndes. Jag ser dessa kategorier som konstruktioner av föreställningar och redan så fulla av mening. En nödvändig åtgärd till att uppnå jämställdhet är att stryka dessa kategorier och tala om jämställdhet mellan individer.

Det talas vid upprepade tillfällen i texten om ”representativ fördelning mellan kvinnor och män.” (sid. 5,7,11) Det talas om ”balanserad könsfördelning” (sid.11). Detta tal om fördelning tenderar reducera jämställdhetsarbetet till att handla om att representationen av könen räknas. Detta tenderar då att avgöra i vilken grad jämställdhet har uppnåtts eller bör uppnås. Detta tal främjar dessutom gränsdragningen mellan kategorierna ”man” respektive ”kvinna” i texten. Begreppet ”balanserad” förutsätter två konträra företeelser.

Under rubriken ”Demokratiskt ansvar” står skrivet att ”ett demokratiskt samhälle inte har råd att avvara kvinnors färdigheter, kunskaper, erfarenhet och kreativitet. Därför ska undertecknaren se till att kvinnor med olika bakgrund och i olika åldersgrupper deltar, är representerade och medverkar på alla nivåer i den politiska och offentliga beslutsprocessen” (sid.10). Det talas också vid upprepade tillfällen i texten om ”kvinnor och mäns olika behov” ( se t.ex. sid. 20,21,23). Dessa utgångspunkter ger sken av en essentialistisk syn på kön som bärare av specifika egenskaper. Även om det finns en kvalitativ ansats i texten där det talas om att ”ojämlikheter beror på sociala konstruktioner” (sid.3) och att ”avskaffa stereotypa uppfattningar om kön” (sid.7) upplever jag i min läsning en motsatt effekt då skillnaden mellan kategorierna ”kvinna” och ”man” återskapas om och om igen.

Som jag redan nämnt upprepas kategorierna ”kvinna” och ”man”. Detta görs oftast i formationen ”kvinna och man” eller i grammatiska variationer i bestämd form eller plural. Maktrelationerna fokuserar uteslutande på dessa kategorier och dessa ställs över andra möjliga kategorier. Det sker också vid upprepade tillfällen i texten att kategorien ”kvinna” nämns fristående. Det talas t.ex. om att kvinnor ska vara representerade (jmf sid.10) och vikten av att ”öka antalet kvinnor” (sid.11). Det är alltså ”kvinnor” som ska representeras och tilldelas mera plats. Här saknar jag ett ifrågasättande av mannens plats. Diskutera t.ex. hur representeras män? Denna ständiga strävan att kvinnor ska representeras gör kvinnor till undantag och män till norm. Den norm som kvinnor ska leva upp till.

Under rubriken ”Vård av andra anhöriga” (sid. 22) står skrivet: ”motverka den stereotypa uppfattningen att vård av anhöriga i första hand är ett ansvar för kvinnor.” Här hade en annan möjlighet varit att skriva om den stereotypa uppfattningen om mannens roll i detta…
Kategorin ”kvinna” är uteslutande mest frekvent i texten medan kategorin ”man” osynliggörs. Detta är förövrigt de enda kategorierna som skrivs ut i texten och därför de som görs till grundläggande för skriften. Jämställhet definieras alltså som något mellan kategorierna ”man” och ”kvinna.”

Vi måste alltså bli igenkända och passa in i kategorierna ”man” och ”kvinna” för att inte bli exkluderade från jämställdhetens mål. Skriften reproducerar skillnad mellan kategorierna och jag har svårt att se den ligga till grund för ett kvalitativt jämställdhetsarbete. Skriften visar upp en kvantitativ jämställdhet som exkluderar alla andra sätt att se på kön än den som ryms i begreppen ”man” eller ”kvinna.” I och med dessa kategorier återskapas de könsnormer skriften har för syfte att luckra upp.