Stoppa Sverigedemokratiseringen av Sverige

Det har nu gått en vecka sedan valet och den uppgivenhet och frustration jag kände har omvandlats till kamplystnad. När jag gick och plockade och flyttade saker i lägenheten till där de egentligen skulle vara hittade jag den broschyr från Sverigedemokraterna som damp ner i vårt brevinkast några dagar innan valet. Jag hade tänkt bränna upp den utan att ens ha ägnat den en tanke, men så gjorde jag det ändå. Tillsammans för Sverige står med gula snirkliga bokstäver. Längst fram står Jimmie Åkesson och flinar, i bakgrunden en samling medelsvenssons. Det första jag tänkte var: hur fan hamnar man där och varför ser broschyrens design ut som om den kommit från en kristen sekt? Hur i all sin dag har detta rasistideologiska parti lyckats kamma ihop röster från ca 340 000 människor? Är det dessa ord som är så förförande:

Med din röst kan Sverigedemokraterna återinföra lag och ordning samt en restriktiv invandringspolitik, slå vakt om den svenska välfärden och ge våra äldre en värdig ålderdom. Tillsammans kan vi återupprätta gemenskapen i samhället med familjen i centrum. (Ur Sverigedemokraternas valbroschyr 2010)

Dessa ord synliggör den vi – och de - retorik som Sverigedemokraterna för. En ”vi” – känsla skapas i syfte att stöta bort ”det främmande” eller ”de andra.” Såväl ”lag och ordning” som ”den svenska välfärden” kontrasteras mot ”invandringspolitik.” Offer för invandringspolitiken blir ”våra äldre” och konstruktionen av ett ”vi” förstärks genom orden ”tillsammans” och ”gemenskapen.” Det kan alltså klart utläsas att SD:s konstruktion av vi har för syfte att väcka en gemenskapskänsla hos läsaren. ”Välfärden”, ”tillsammans”, ”gemenskap”, ”samhälle” och ”familjen” är positivt värdeladdade ord och förmedlar en positiv känsla av tillhörighet. Man får anta att det är dessa ord som ska trollbinda läsaren och drömma om ett samhälle med en flinande Åkesson i fronten.

Det är för mig obegripligt att så många människor har godtagit och lagt sin röst på dessa, uppenbart rasistiska idéer. Jag blir faktiskt mörkrädd över att så många människor inte verkar reflektera över SD:s ideologi, för i så fall tror jag knappast de skulle ha varit så många. Jag hörde någon som TV intervjuade på stan säga att "de som röstat på SD inte är rasister utan bara missnöjda med den politik som förts.” Att ge sin röst åt ett så icke humant parti i rent missnöje över andra partiers brister är ju inte så genomtänkt och att folk sedan kan stå och försvara detta är ju befängt och mycket upprörande. Skapandet av ett ”vi” och "de" är så uppenbart. Sverige, det svenska och de svenska medborgarna görs till norm och det icke-svenska konstrueras som det som hotar denna ”gemenskap”:

Den ansvarslösa invandringspolitiken har gett upphov till stora kostnader, segregation, kriminalitet samt ökade motsättningar och är ett allvarligt hot mot den inre sammanhållning och stabilitet som utgör grunden för hela den solidariska svenska välfärdsmodellen. (Ur Sverigedemokraternas valbroschyr 2010)

Här löper romantiseringen över det svenska vidare och det talas varken om människoliv eller om människor i nöd utan invandringspolitiken får sin betydelse genom orden ”stora kostnader, segregation, kriminalitet samt ökade motsättningar” och ”hot.” Dessa negativt värdeladdade ord kontrasteras mot positiva ord som ”inre sammanhållning” ”stabilitet” ”solidariska” och ”svenska välfärdsmodellen.” Att människor på flykt och i nöd omskrivs i termer av ”invandringspolitik”, ”kostnader” och som ett ”hot” anser jag närmast osmakligt och väldigt långt ifrån den definition som jag har av begreppet solidaritet. Att gruppen invandrade hålls ansvarig för dessa ”hot” mot ”den svenska välfärden” synliggör inte bara konstruktionen av vi – de ytterligare utan upphöjer även ”det svenska.” Användandet av ”inre sammanhållning” antyder också en tro på en gemensam essens hos alla som ”utgör grunden för hela den solidariska svenska välfärdsmodellen.” Det ”hot” som "den ansvarslösa invandringspoitiken" utgör ska, enligt SD, åtgärdas med:

Kraftigt begränsad asyl – och anhöriginvandring, stopp för islamiseringen av Sverige, skärpta krav för uppehållstillstånd och medborgarskap, ökat stöd till flyktinghjälp i närområdena. (Ur Sverigedemokraternas valbroschyr 2010)

Åtgärderna består bland annat av ett direktangrepp mot islam och en uttryckt rädsla att islam ska suga upp Sverige. Detta avslöjar synen på islam som ett hot mot Sverige, och synliggör vilken grupp invandrade människor som utgör hotet och utesluter alla andra möjliga invandrade identiteter. Detta för graden av rasifiering än längre och konstruerar gränser mellan människor. Konstruktionen och upprätthållandet av gränser mellan människor blir yttermera tydlig då det, den ”stora kostnad” som "den ansvarslösa invandringspolitiken" för med sig till trots, enligt SD finns ekonomiskt utrymme att ge ”generöst stöd” för dem som vill återvända till ”hemlandet”, att betala ut återvandringsstöd var månad.

Broschyren verkar ha för syfte att få läsaren att känna samhörighet och tillhörighet. Därigenom befästs kunskap kring svenskhet respektive icke-svenskhet. Broschyren berättar vad invandringen är ansvarig för och etablerar en föreställning av ”invandrare” som bärare av vissa egenskaper. Normen, här utryckt som ”det svenska” ställs i kontrast till invandrade grupper som görs homogena och representeras genom ord som t.ex. otrygghet och kriminalitet. Maktstrukturer som redan existerar mellan vi - de förstärks och upprätthåller en rasistisk ideologi. Andra möjliga identiteter osynliggörs.

Ett argument som jag upprepade gånger hört i samband med röstningen på SD är att ”vi måste ta hand om de invandrare vi redan har först.” På demonstrationen förra måndagen hörde jag en talare jämföra denna tanke väldigt bra med ”att stänga sjukhuset när akuten är full.” I broschyren finns även uttalande från två kandidater till riksdagen varav den ena menar att ”när arbetslösheten, inte minst bland våra ungdomar, är utbredd, och kommunen måste spara i kärnverksamheter som skola och äldreomsorg, klarar inte Göteborg av att ta emot fler invandrare.” Invandrade människor verkar alltså inte bara påläggas skulden för att inte Sverige bör ta emot flera människor, utan även för de nedskärningar som gjorts inom vård och skola. Istället för att beskylla regeringen för att inte ha satsat tillräckligt inom dessa områden, skall detta åtgärdas med att ”inte ta emot fler invandrare.”

Den individualistiska andan har nått sin kulmen, det talas om frihet men sällan om förutsättningar. Vi ska handla och vi har ett val, men strukturer som påverkar våra val och utgör hinder för vårt handlande nämns sällan. Kanske bottnar sd:s framgång i en frustration bland människor över hur svårt det är att ta sig fram i samhället utan de rätta förutsättningarna, det förväntas mer av oss. Någon måste vara ansvarig och det känns kanske lättare om det är ”de andra.”

Jag ska inte bränna upp broschyren, jag ska lägga den i tidningsstället för broschyrer. Bland Boråsdjurpark, Liseberg och vandringsstråk i väst. Som en broschyr för ett sommarland eller en nöjespark där inträdet består i att uppnå de nödvändiga villkor som krävs för att vara svensk. Jag vet inte om jag är välkommen in, men det är ju en helt annan historia.